Okej nu vart jag lite sentimental...Fick just ett SMS av Kajan (förlåt Kajsa men kajan käns väldigt bra att säga ;)) Hon påminde mig iaf om att vi bara har två veckor kvar som klass. TVÅ ynka veckor... Gosh börjar gråta redan nu...Detta för mig verkligen tillbaks till det sista, jag faktiskt sista halvåret i nian.. Kunde få riktiga gråt attacker av sparations ångest... Kommer ihåg hur jag chattade på msn med en av de som gick i min klass då och vi pratade om allt som vi hade gjort tillsammans under de tre åren.. Omg vad jag grät.. Och även fast jag endast har kännt dessa underbara människor som går i min nuvarande klass så känner jag lika stor sammhörighet med dem. Alltså kommer det att bli minst lika svårt att skiljas från dem...Ja, jag vet vi kommer fortfarande gå i samma skola och jag kommer förhoppningsvis hamna med några av mina närmaste..Men endå vi kommer endå splittras, det är inte samma sak att gå i parallel klasser som i samma...Och nu är det endast två veckor kvar, låt oss då ta vara på dem riktigt ordentligt!